framsteg

Idag kan jag vara stolt över mig själv. Trots mycket jobb i skolan och några träningstillfällen mer än vanligt ligger jag ändå bra till när det gäller mitt mål som har med sjukdomen att göra. Vid nyårsafton har jag förhoppningsvis gått så långt att alla kroppens funktioner har återställts och jag kan börja fortsätta att växa etc.
Vad tror ni? har jag ert stöd? puss och kram.
en svag anja vs den något starkare




svår fråga

"Hej Anja! Snälla hjälp mig!!! Jag tror min vän har fått anorexia eller liknande, hon tränar mkt, äter pyttlite och har börjat fått ont i lederna. Vad ska jag göra? Skulle du blivit ledsen om någon utav dina vänner sa det till dig? Snälla svara fort jag vet inte vad jag ska göra och jag är så orolig för henne!!"
 
Fick frågan ovan häromdagen. Det är svårt för mig att svara på detta... det är så otroligt olika beroende på vem man är. Ofta försöker folk med en ätstörning förneka sitt behov av hjälp och kan istället upplevas som otrevlig.
Det var ingen av mina kompisar som sa något direkt så jag kan tyvärr inte reflektera över det om jag hade blivit ledsen eller inte. 
 
Update: Jag fick ett tips på tips, haha. Se inlägget här!
 
 
 
 

tänkvärt


Inget av det här är mina ord, jag tyckte bara att det var väldigt värt att fundera över, särskillt jag.

Texten kommer härifrån !

 

Vad tänker du på när du hör ordet ”hälsa”? Vad anser du vara hälsosamt?

 

 Är det hon där som är sådär riktigt jäkla smal? Hon som besöker gymmet var och varannan dag? Hon som har de där perfekta synliga musklerna eller inget fett alls på på magen? Hon som ställer klockan 05:00 varje dag för en pw? Hon som väljer smoothie före glass, eller hon som väljer glass istället för smoothie? Hon som går på fast diet, eller hon som spontant unnar sig vad hon vill? 

 

Jag skulle säga hon lyssnar på sig själv och gör allt för sitt eget bästa. Hon som äter hälsosamt, utan krav och förbud. Hon som lätt unnar sig vad hon vill ha, när hon vill ha det, utan att fladdra iväg i konstiga tankar och lägga någon större jäkla energi åt det. Hon som hittar en balans i livet mellan träning, mat, vila och nöjen. Hon som skrattar, lever livet och mår bra. Hon anser jag vara hälsosam. 

 

För hälsa handlar om att må bra, inifrån och ut. Det är en livsstil, något man kan leva med, som varken bara är ett mål eller ett tvång. 

 

Det handlar inte om att äta nyttigast, äta minst, oftast, utesluta något eller hoppa på den nyaste dieten. Det handlar om att kunna välja för din egen skull och anpassa till din vardag och ditt liv. För en livsstil passar inte alla, värkligen inte. Mat ska ge energi och vara njutbart. En ben&jerrys hit eller dit har absolut inte förstört någonting, eller gjort dig tjock & naturliga ingredienser är viktigare än kalorier.

 

Det handlar heller inte om att att träna mest, eller att träna bäst. Det handlar om att träna för din egen skull - på din nivå! Det handlar om att känna dig frisk, pigg och glad. Träning ska ge styrka och endorfiner!  Vila är viktigt och inget som ska ge ångest. Ett dåligt eller missat träningspass ska inte få en att känna sig misslyckad, utan snarare tvärtom: göra dig uppvilad och peppad inför nästa.  

 

Det handlar om att kunna, och våga, lyssna på dig själv och din egen kropp. Om du själv kan stå för att du mår bra, ja, då kan du stå för att din hälsa är bra. Välmående, firsk och pigg kropp, pepp och glad människa. Det är hälsa enligt mig. Annars snackar vi inte hälsa. Punkt! Är du hälsosam?


today's quote

Det känns som att en förkylning smyger sig på... Samtidigt pressas jag mellan läxor, inlämningar och prov.
 
Ibland klarar jag att hålla det för mig själv, långt inombords, ibland sprängs känslorna och kommer på en och samma gång, ibland känner jag att det finns ett hopp för glädje och ibland känner jag att det inte finns någon väg ut.
 
 

todays quote

Fann en mysig bok med det här citatet. Ingen är perfekt, man kan bara vara sitt bästa jag.
(är med i "Veckans blogg" här)
 
Klicka gärna in här och rösta på din favorit-klocka!

nedåt

Idag var jag på vägning och det gick inte alls bra. Det har det inte gjort i tre veckor nu. Jag kommer längre och längre ifrån mitt mål och nu vill jag banne mig sätta ned foten igen som jag gjorde för några månader sedan. 
 
Jag har satt upp mål som skall ta mig til slutet. Till exempel att kunna ta en fika med mina vänner i sommar, vara på läger, ta en springtur i det fina vädret. Inte ha föräldrarna runt om mig ständigt. Det finns så många fördelar med att bli frisk så det är nästan komiskt, men ändå kan inte personen inom mig släppa mig fri. Nu skall jag vända den här svackan, jag skall.

ord à la (T)anja

Jag pallar inte detta tvåperspektiv-tänkandet hela tiden. Ena stunden vill jag bara göra allt för att kunna äta vilken mat som helst och slippa tänka på vad som är i eller hur mycket - så det var förr! Medan det ibland är den sämre halvan av hjärnan som tycker att jag gott kan gå ner de många kilona jag precis gått upp och att jag blir mycket lyckligare och mer älskad (yes sure). Jag vet ju egentligen vad som är det rätta men det går inte att tänka på det sättet samt leva med det idealet som är, vissa av er vet hur det känns och är.
 
Jag tittade genom fotoarkivet från i höstas härom dagen, jag blev ledsen och det pendlade mellan att jag faktiskt insåg hur sjuk jag var och hur jag nästan sakta dödade mig själv.. och att det var rösten inom mig som tyckte att jag skulle tillbaks till det som korten visade, alltså anorexin.
Mitt huvud är en enda stor röra!
 
Jag brukar inte skriva så mycket om hur jag egentligen mår och tänker och absolut inte prata om det men idag kände jag bara att jag ville få ur mig lite av det, jag hoppas att det inet gjorde något.
tusen kramar till er som stöttat mig genom detta, inte långt kvar nu!!
VS
: /