Det är fortfarande ganska svårt för mig att prata om detta eftersom att jag inte riktigt har kommit ur det hela än.

 Det är väl i pricip ingen som vet varför man skulle göra något sådant mot sin kropp och själ. Jag vet delvis vad det berodde på och skall försöka dela med mig av detta utan att väcka några tankar hos någon!

 

Kontrollfreak som jag är så var talet om att flytta helt utanför min comfortzone jag ville ha kontroll och veta hur allting skulle vara innan någonting hände men det gick ju inte i denna situationen. Men jag trängde bort det och tänkte inte så mycket på det ett tag. Sedan, åkte vi till England på sportlovet och skulle delvis kolla på hus, då märkte jag inget själv och ingen annan för den delen men efter det: Någon gång i Maj om jag minns rätt, blev det bestämt att vi skulle flytta, tappade jag kontrollen ännu mer.

 

I April 2012 skaffade instagram och där fann jag ett och annat fitspo-konto som jag blev "inspirerad" av. Jag började träna, mycket! Jag fattar inte vad jag tänkte på. Jag blev som besatt. Jag valde ibland bort att träffa mina kompisar istället för att träna, helt sjukt!! Förlåt mina älskade kompisar, förlåt <3

 

Det började närma sig skolavslutning och jag fick större press på mig, både i skolan. Nu började fitspo-kontona på instagram byttas ut mot thinspo-konton och jag fick ännu mer press på mig.

Då bestämde jag mig för att ha  godisförbud ett tag. "godisförbuted vidgade sig och det blev förbud för mycket mat. Jag började även ta mer kontroll och titta på innehållet i maten. Frukosten blev bli mindre och mindre och lunchen gick helt plötsligt inte att äta. När jag kom hem efter skolan blev det antingen något litet mellanmål eller inget. Nu hade det börjat på riktigt. Jag ljög för mina föräldrar. Jag kommer ihåg att eftermiddagar var hemska. Jag grät de flesta kvällar över att jag inte hade någon egergi kvar åt skolarbeten...

 

När det blev sommar jobbade mn familj mycket, vilket gjorde att jag var själv med hunden.

Det gjorde det inte bättre kan jag säga.

 

Min mamma har berättat nu i efterhand, två gånger då hon misstänkte att det inte stod helt rätt till. Det var när vi kom till kiosken min bror äger och skulle äta glass tillsammans. Jag vägrade, blev jättearg  för att de förstörde min kontroll. Och när jag och mamma skulle ut på en springtur, som vi brukar göra, och jag inte orkade springa upp för backen, vilket jag har alltid har kunnat. Jag hade inte kraft att ta mig fram och jag blev sur över att jag inte orkade.

 

Mamma tog ett långt snack mig mig den kvällen och några dagar efter åkte vi in till sjukhuset för vägning och jag blev diagnosticerad. Då var det näringsdrycker som gällde men jag blev inte frisk för det. Var fortfarande själv och jag gjorde inget åt det, jag var ju helt sjuk i huvudet.

 

Sedan flyttade vi. Hade fortfarande inte vänt från vägen mot döden. Det var då Tanja regerade (Tanja är namnet på min sjukdom) Hon fuskade, slogs, ljög, och så vidare och det var helt hemskt, hhheeeelt heeemskt. Jag hade blivit ett monster. Jag fattar inte hur de i min närhet stod ut med mig... <3

 

Skolan i England startade och jag kunde inte koncentrera mig ett skvatt. När jag kom hem sov jag mycket för att jag var så utmattad. Sedan var det dags för skolresa och det var botten för mig. (berättar inte mer...)

 

Någon vecka efter skolresan till Wales, började resan mot återvändning. Om jag hade varit en Engalsk medborgare hade de lagt in mig på sjukhus men de gjorde inte det för att det inte var "rättvist" när vi precis flyttat dit... 

 

Men nu, efter åtta månaders "recovery" så är jag nästan där jag en gång började. En kort, läskig resa ner till botten. En lång, fruktansvärt hemsk resa upp till toppen: Så kan man beskriva det hela. Men nu är det alldeles snart över :)

 

Nu har jag delat med mig en stor del av mitt senaste år i text och jag hoppas att du som ville ha bilder inte har något emot att jag bara lägger upp på ansiktet då det kan vara triggande för andra som har längre bort från det friska livet. Jag vet hur det kan vara...

 

DET ÄR INGET LIV. UTSÄTT DIG ALDRIG FÖR NÅGOT LIKNANDE. MÄNNISKOR DÖR PÅ GRUND AV DETTA.